Här om veckan såg jag enna riktiga sötnosar som skulle säga hejdå i stan. Det bara lyste dejting-stadiet om dem och jag såg riktigt hur de funderade på vem som skulle ta initiativet till en hejdå-puss.

Jag kan inte vara romantisk och gullig. Det bara går inte. Jag får panik och istället för att ge en sån puss som tjejen ovan gjorde, försöker jag spexa till det o boxa den andra i magen samtidigt som jag kollar i kors. Ja, ni hör ju på vilken nivå det är!

Men jag tror att åren gör mig bättre, för fem år sedan var jag en katastorf. Jag skulle aldrig ens hålla i nåns hand offentligt. Nu är jag betydligt mycket bättre och jag börjar tillochmed märka att jag inte behöver kolla i kors vid hejdå-cermonin. Det räcker med boxen he he!!

KRAM