Att mina blindhetsattacker börjar gå till överdrift vet redan de flesta. Här om dagen kastades en barngaffel upp framför fel persons ansikte.

Idag var det något annat det var fel på -nämligen minnet. Jag träffade en person under TEAMmässan som jag trodde var en pojkvän till en kompis. Hälsade och fortsatte prata litegrann, eller ganska mycket. Här började jag fatta misstankar om att något stod fel till, för vi brukar bara säga hej. Sen drar jag iväg ett Jahapp, är du här och representerar företaget du eller? Han svarade konstigt att han varit på kontaktsamtal och jag började ana ännu mer oråd. Sen så kommer bomben. Han frågar hur det går med tentaplugget inför fredagen. DÅ fattar jag att allt är fel och att detta inte alls är kompisens pojkvän utan faktiskt en kille som går samma kurs som mig. Jag dog av skam och skyllde på att jag inte kände igen honom utan glasögon...

När vi ändå pratar om sånthär så kan jag bekänna ytterligare en miss som utspelade sig innan en juridiklektion. Jag frågar tjejen bredvid vad hon pluggar...Jaaa, jag pluggar ju redovisning precis som dig!! SKAMMMMM. Men henne hade jag faktiskt aldrig sett tidigare.

Så kan det gååå...