Läser min gamla dagbok. Åååh min lilla rosa.


Ser tillbaka på allt med helt andra ögon. De där känslorna. Den glädjen. Den tomheten. Den lyckan. Den sorgen.


Kan fortfarande känna de där känslorna av att bara läsa det jag har skrivit. Varje ord känns så verkligt och jag kommer tillbaka till den tidens verklighet. Vare sig det var glädje eller sorg.


På fem år har en person bidragit med det mesta i känsloväg, bergodalbana på hög nivå.Och jag gillar inte ens karuseller.


Men i förra veckan hände ngt alldeles speciellt. Något som fick mig att känna allt så annorlunda. Så jag bestämde mig för att skriva ett avslutande kapitel i dagboken.


Ett möte för 6 år sedan, ett möte i förra veckan. Vad saker kan förändras.


Ska kolla på Topmodel istället för att filosofera!

Men alltså..Tänk vad mycket man har varit med om egentliogen. Helt otroligt att man fortfarande lever efter alla känslor o konstiga händelser hehe.

Kram