Enligt en undersokning gjord av Aftonbladet ar detta de svenska ungdomarnas drom.


Forut trodde jag verkligen att manniskor behovde leva tillsammans..Tva och tva.. Att det fanns riktig karlek for jag var verkligen dar. Gud vad jag har varit kar. Men nar nagot som man ar sa saker pa forsvinner och bara tar slut sa ar det latt att borja tvivla. Om man skulle fa kanna den kanslan igen..Kan man lita pa den da? Och vad ar det som sager att det inte slutar likadant?

Kanns som jag blivit en annan manniska ocksa..Nar man ar tva..Sa ar det vi-tva..Nu ar det jag..jag..jag..jag..jag. Ibland kanns det valdigt bra och ibland valdigt daligt.

Godnatt sotnosar